På julafton fick Zigge för första gången prova på viltspår.

Zigge har tidigare klarat personspår med den äran. Han tycker det är jätteroligt och blir alldeles nipprig så fort jag tar fram spårselen. Han har klarat spåren i princip varenda gång. Jag kan faktiskt inte komma ihåg någon gång som han har misslyckats.

Nu skulle vi alltså prova på blodspår. Min dotter Terese la ett spår till Zigge. Hon hade med sig blod och en klöv. Hon la ett spår i skogen i närheten av vårt hus. Sen åt vi lite julmat och efter två timmar gick vi så ut för att prova att spåra.

Det gick jättebra. Zigge tog omedelbart upp spåret. Jag hade all möda i världen att hänga med honom. Trodde flera gånger att han gått fel men varje gång upptäckte jag blodspåren och förstod, att han var på rätt väg.

Och han hittade klöven! Trots att Terese försökt krångla till det lite för honom så lyckades han. Detta ska bli vår melodi. Vi ska minsann träna viltspår i fortsättningen!